ut över kanten, ner på människor som försvinner mellan
bergets skrevor. De är små små små. Klättrar sakta ner
mot vattnet. Fyren står där den alltid stått. Den repareras i
år. När vi var här sist, satt du längst fyrens vägg och spejade
ut över horisonten. Min syster satt bredvid dig. - Visst är
det fint väder, sade du. Vi var alla där. Nu saknas du.
Detta inlägg är från när Jakob och jag var i Skåne förra
sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar