Pollenchock och stjärnfall:

De fyra putte i parken dagarna har varit några av de bästa dagarna någonsin. Jag och min syster har haft det himelskt bra.

Onsdag: Allting började med att vi klev in på festivalområdet och solen gassade över våra bara ben. Vi gick upp för backen som ledde upp till Dalen, Stage of joy och Baby joy och fann andra som gjorde exakt samma som oss. Min syster köpte två Paramore tröjor och hon var glad och även jag för att hon var glad. Vi tog skogsvägen till Pipadilly där Her Bright Skies skulle spela och jag skrek när "Little miss obvious" spelades. Därefter gick vi till stora scenen för och att vänta på Paramore, fyra timmar senare och tvång till att lyssna på Nationalteatern så klev Hayley, Taylor och Jeremy in på scenen. Det kändes så stort och jag kunde inte annat än att kolla på min syster och le, för som hon hade längtat till den här dagen. Låt efter låt spelades och alla sjöng i en stor kör.  Efter Paramore lyssnade vi även på Pendulum, Ke$ha och Daniel Adams-Ray. 

Torsdag: Vi skyndade upp för backar för att höra Armand Mirpour sjunga "I am a volcano" och se hans vackra krulliga bruna hår. Sedan sprang vi ner för backarna igen för att se Veronica Maggio för första gången under de här dagarna. Hon dammade på alla de där låtar jag älskar och tillslut kom "Snälla bli min" och jag ville gråta för att den var så underbart bra. Efter att hon hade spelat fick man ta kort med henne, så jag och fina syster gjorde det. Sedan dansade vi i regnet till Tove Styrke, Peter Björn och John och till en av mina favoriter dessa dagar The Wombats. Herregud va de tre pojkarna från liverpool var bra och alla skrek: If you love me let me go, back to that bar in Tokyo. Where the demons from my past, leave me in peace, I'll be animating every night, the grass will be greener on the other side and the Vampires and Wolves won't sink their teeth. I'm sick of dancing with the beast. Sedan stod vi näst längst fram på Looptroop rockers och jag dog smått när de började spela "Mammas gata". Sedan hamnade vi längst fram på Far east movement, vilket var ös. Hade kravallstaketet tryckt mot kroppen och om kunde känna basen dunka i takt med hjärtat. Därefter bagav vi oss för att se Bob hund, mitt under allt såg vi att vi hade Kleerup stående bakom oss i publiken så jag tog kort på honom. Till sist spelades "Tralala lilla molntuss" och jag tänkte på när jag och Nella brukar lyssna på honom i hennes mp3 i skolan.

Fredag: Vi började med att ligga i Dalens backar. Sedan såg vi Veronica Maggio för andra gången. Hon var ännu bättre denna gång och man blev alldeles lycklig av hennes låtar. Pratade sedan lite med henne och fick en autograf. Lyckliga efter det ställde vi oss och åt pasta till Dead by april och sen dansade vi loss till "Those dancing days" som är så himlans bra! Lyssnade några låtar av Manic street preachers och sedan skyndade vi oss för att lyssna på Den svenska björnstammen. Där dansade vi runt som galningar till "Allting kommer bli bra" och sedan skyndade vi upp igen för att höra Manic street prechers sjunga "If you tolerate this then your children will be next" och vi lyckade komma upp precis när den började. Jag skrek till och ställde mig långt fram i publiken. Slagsmålsklubben spelade efter det så vi lyssnade lite och sen gick vi för att lyssna på The ark. Det var så vackert, man kunde inte annat än se halva sin uppväxt snurra förbi. Ola böt om fyra gånger, sa vackra saker och sedan  flög glitter över publiken. Jag kunde inte annat än gråta på "Calleth you, Cometh I" för det var så vackert.

Lördag: Jag och min syster traskade upp trötta för backarna och lyssnade på Treadstone i väntan på Mohomi. Allt gräs var täckt av glitter från kvällen innan, solen sken, jag köpte en Håkan tröja och en kasse. Efter gick vi för att lyssna på Mohombi i Dalen. Sedan satte vi oss för att vänta in Movits, lyssnade lite norska Kaizers orchestra och sprang och tog kort med Mohombi på festivalområdet.  Sedan begav vi oss mot Movits, där träffade vi träffade på två från Augustifamiljen, alltså två från Håkans kompband. Gick fram och önskade dem lycka till ikväll och skuttade sedan iväg lycklig. Lyssnade på lilla sällskapet och kände igen Herbert Munkhammar från Maskinen som även stod i publiken, så vi tog kort med honom också. Sedan gick vi upp för backarna igen och lyssnade på Adam Tensta och åt nachos, sprang ner för backarna igen för att lyssna på Marcus Price. Vi dansade längst fram i havet av människor, roligaste var att Rebecca och Fiona kom ut dansade flera gånger på scenen. Sen skyndade vi oss för att få platser på Maskinen, min syster satt i backen och jag hoppade runt bland alla  människor. Så dansade runt där och sedan bar det iväg för att se Håkan för fjärde gången. Finner inga ord för hur bra Håkan var. Han avslutade festivaldagarna på det bästa sättet man kan göra, genom att sjunga "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och alla skrek i kör: Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig någonting som tar mig någonstans för jag vill veta om kärlek finns.